Förundran och nyfikenhet i forskning

 In Allmänt

Det är så roligt att läsa något som fascinerar och fastnar, både utifrån dess språkliga form och dess innehåll. Varpu Löyttyniemi skriver i Tidskrift för Genusvetenskap (nr 2/08) om förundran som forskningsmetod och vikten av att särskilja dig från mig. Att som forskare bibehålla känslan av den andre som en annan person och inte omedelbart söka likhet och gemenskap som vi annars ofta gör. Det är i känslan av att inte veta som nyfikenhet och förundran många gånger finns.

När man som forskare arbetar med kvalitativa intervjuer, som jag oftast gör, så är det ett samtal som skiljer så åt från andra genom att det bland annat är tydligare strukturerat och med ett syfte och mål, även om det kan likna ett samtal på många sätt. Steinar Kvale skriver i Den kvalitativa forskningsintervjun att syftet med en halvstruktuterar livsvärldsintervju är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening.

Varför sitter jag och funderar på detta nu? Jo, det är med stor iver som vi nu påbörjar en pilotstudie om lustens plats coh betydelse i män och kvinnors liv och faktorer som kan hämma respektive befrjämja den. Främst kommer vi att använda oss av just kvalitativa forskningsintervjuer och eventuellt även fokusgrupper.

Och varför kommer jag att tänka på Gasolin och Kim Larsen? Kan det vara nåt med skoldanserna på högstadiet och sista dansen… 

 
Läs även andra bloggar om , ,

Leave a Comment

Kontakta mig

Skicka gärna ett meddelande till mig!

Not readable? Change text. captcha txt

Start typing and press Enter to search